HTML är kontrollspråket som används för att skapa World Wide Web-dokument. Utöver de officiella HTML-specifikationerna stöder många browsrar egna taggar som inte är definierade i någon standard. Oftast, när folk frågar efter en lista över "alla HTML-taggar", vill de veta vilka taggar de kan använda på sina sidor för att vara någotsånär säkra på att de som tittar verkligen ser det som det är tänkt att se ut. Avgnagd Guide till HTML är gjord för detta. Jag har försökt att ta med alla taggar som stöds av de större browsrarna idag, men det finns ett antal små skillnader som gör detta svårare och svårare att beskriva exakt.
World Wide Web Consortium (W3C) är den officiella HTML-standardiseringsförsamlingen och är en del av Internet Engineering Task Force (IETF). W3C har publicerat flera versioner av HTML-specifikationen; HTML 2.0, HTML 3.0 och nu senast HTML 3.2. Samtidigt har å andra sidan browsertillverkare som Netscape och Microsoft utvecklat sina egna "tillägg" till HTML utanför strandardiseringsprocessen och petat in dessa i sina egna browsrar. I vissa fall, såsom Netscapes <CENTER>-tag, har dessa blivit de facto-standarder anammade av andra browsertillverkare.
HTML 2.0 gjorde HTMLs tillstånd i juni 1994 officiellt och är den standard som alla browsrar idag -- inklusive textbaserade browsrar -- bör stödja. HTML 2.0 speglar den ursprungliga tanken med HTML som ett språk som visar hur informationen är organiserad, snarare än att specificera en exakt layout av sidorna. Om du vill vara säker på att alla användare ska kunna se allting på dina sidor ska du endast använda HTML 2.0-taggar.
Utkastet till HTML 3.0, publicerat 1995, var ett försök att bygga på HTML 2.0 med tillägg som tabeller och större kontroll över textflöde runt bilder. En del HTML 3.0-finesser anammades av browsertillverkare, men många inte. I vissa fall blev alternativa lösningar från browsertillverkare mer spridda än de "officiella" taggarna. Utkastet till HTML 3.0 har nu utgått och är därmed inte längre officiell standard.
I maj 1996 släppte W3C ett utkast till HTML 3.2, tänkt att reflektera och standardisera allmän praxis. Därför innehåller HTML 3.2 de HTML 3.0-taggar som implementerats av browsertillverkare som Netscape och Microsoft, så väl som andra allmänt spridda tillägg till HTML. I sin redogörelse för ståndpunkt ang. HTML rekommenderar W3C att man följer HTML 3.2-specifikationen. Därför tar version 3.0 av Avgnagd Guide till HTML upp alla HTML 3.2-taggar. De senaste versionerna av de större browsrarna ska sklara alla eller i alla fall nästan alla dessa taggar.
Det finns också några Netscape- och Microsofttillägg till HTML som inte tas upp i utkastet till HTML 3.2 antingen för att de inte används särskilt mycket eller för att de implementerades efter att HTML 3.2-specifikationen sammanställdes. Eftersom Netscape Navigator var bland de första browsrar att klara vissa delar av HTML 3.0 och Netscape har ungefär 70% av browsermarknaden, tror många felaktigt att alla Netscapetillägg (t.ex. Frames och taggar som <BLINK>) hör till HTML 3.0 eller HTML 3.2.
När du bestämmer dig för huruvida du ska använda några taggar som listas som Netscape- eller Microsofttillägg, tänk på att folk som använder andra browsrar kanske inte ser dina sidor på det sätt du tänkt dig. Du ska också tänka på att det inte finns några garantier för att icke-standardiserade taggar stöds av framtida browsrar. Det är helt upp till dig om du vill använda Netscape- och Microsofttaggar. Många känner starkt för eller emot användandet av taggar som inte hör till den officiella HTML-standarden. Min åsikt är att så länge du är medveten om skillnaden bör du göra vad som passar dig och din målgrupp bäst. Avgnagd Guide till HTML speglar denna inställning. Guiden är inte någon officiell specifikation, men den bör ge dig en idé om vilka taggar som är ! allm&a uml;nt implementerade och vilken standard de hör till.
Prologen ska stå allra först i filen. Prologen är inte nödvändig för att browsern ska förstå att det rör sig om ett HTML-dokument, men den kan ge browsern och de som läser din källkod en idé om vilka taggar den innehåller. Den exakta syntaxen beror på vilken version av HTML DTD (dokumenttyp-definition) du använder. Jag har bifogat den prolog du kan använda om ditt dokument håller sig inom HTML 3.2 och alltså inte använder Netscapes eller Microsofts tillägg.
Den gällande HTML-specifikationen rekommenderar att man inte använder <XMP>taggen eftersom den orsakar "ett antal olyckliga krockar med processmetoder och tenderar att implementeras motstridigt." <PRE> bör användas istället.
Det rekommenderade sättet att visa <BLOCKQUOTE>taggen är att dra in både höger och vänster marginal, och denna tag används också ofta för att åstadkomma indrag (något som HTML 2.0 annars inte har några direkta metoder för) snarare än för att citera. Var medveten om att alla browsrar inte visar denna tag med indrag även om fler och fler verkar göra det allteftersom.
Utkastet till HTML 3.2 stöder både justeringsattribut för styckes- och huvudtaggar och <CENTER>taggen, ursprungligen påhittad av Netscape. Nuförtiden används <CENTER> främst i situationer där det inte finns någon tagg att ge ett justeringsattribut (t.ex. att centrera en tabell i Netscape Navigator).
Det största problemet med <CENTER> är att den gör nytt stycke före och efter den centrerade texten, men att browsrar som inte har <CENTER>taggen ignorerar den helt och hållet och därmed inte visar dokumentet som konstruktören tänkt sig. Eftersom fler browsrar idag stöder justeringsattribut är <P ALIGN=CENTER></P> att föredra framför den icke-standard <CENTER>taggen.
De flesta HTML-taggar är "omslutande", de har både en start- och en sluttag med text mittemellan (t.ex. <B>Det är är fetstil</B>). <P>taggen å andra sidan, var ursprungligen definierad som en ensam tag att indikera utrymme mellan stycken i texten. Problemet med denna lösning var att det inte tillät funktioner som centrering eller högerställning av stycken eftersom det inte fanns något sätt att markera start och slut på texten som skulle justeras. Därför har HTML 3.0 ända sedan de tidigaste skisserna definierat <P> som en omslutande tag så att stycken kan definieras <P>Här e're text</P> och att starttaggen kan innehålla justerings- och andra attribut. Sluttaggen </P> kan ofta utelämnas om du inte justerar texten, men det blir tydligare vilken text som hör vart i din HTML-källkod om du använder den.
Tabelltaggarna diskuteras fortfarande, i synnerhet det att Netscape tillåter tabell- och kollumnbredd att anges i procent såväl som i bildpunkter. I övrigt implementerar de större browsrarna nu tabeller på samma sätt.
Copyright © 1995, 1996 Kevin Werbach.
Översättningen Copyright © 1996 Ola Jaensson
Senast uppdaterad 20 juli 1996. Översättningen 18 Augusti 1996.